Hälsning. Från Paulus apostel*, utsänd inte av människor eller genom någon människa utan av Jesus Kristus och Gud fadern som uppväckt honom från de döda. Jag och alla bröderna här hälsar församlingarna i Galatien. Nåd och frid från Gud vår fader och herren Jesus Kristus, som offrade sig för våra synder för att rädda oss ur den nuvarande onda tidsåldern, efter vår Guds och faders vilja. hans är härligheten i evigheters evighet, amen.

Ett annat evangelium.

Jag är förvånad över att ni så snart överger honom som har kallat er genom sin nåd, för ett annat evangelium*- fast det inte finns något annat; det är bara några som ställer till förvirring bland er och söker förvränga evangeliet om Kristus. Men om någon,vore det så jag själv eller en ängel från himmlen, skulleförkunna ett annat evangelium än det jag förkunnat för er- förbannelse över honom! Vad jag redan har sagt säger jag nu en gång till: om ågon förkunnar ett annat evangelium för er än det ni har fått-förbannelse över honom!

Paulus evangelium.

Är det människor jag nu vill vinna för mig-eller Gud? Söker jag vara människor till lags? Om jag ännu ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare. Jag försäkrar er, bröder: det evangelium som jag förkunnar är inte något mänskligt påfund. Jag har inte fått det från någon människa, ingen har lärt mig det, jag har fått det genom en uppenbarelse av Jesus Kristus. Ni har ju hört hur jag förut levde som lagtrogen jude, hur jag hänsynslöst förföljde Guds församling* och försökte utrota den. I trohet mot judendomen överträffade jag de flesta av mina judiska jämnåriga, ivrigare än någon annan hävdade jag traditionen från våra fäder*. Men han som utsåg mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd beslöt att att uppenbara sin son för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom för hedningarna*. Då frågade jag inte någon av kött* och blod till råds, inte heller for jag upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig. Istället begav jag mig till Arabien, och därifrån vände jag tillbaka till Damaskus. Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att få tala med Kefas*, och jag stannade fjorton dagar hos honom. Någon annan av apostlarna såg jag inte, bara Herrens* bror Jakob. Vad jag skriver är sant, det tar jag Gud till vittne på. Sedan kom jag till Syrien och Kilikien, utan att ha haft någon beröring med de kristna församlingarna i Judeen. Det enda de hade hört var att "han som en gång förföljde oss förkunnar nu den tro som han förut ville utrota". Och man prisade Gud för min skull.

hejsan, I Norge har det varit en fruktansvärd tragedi som jag tror de allra flesta har fått nys om både i tidningar å Tv. Hur kan man göra något så hemskt som å först spränga en bomb så flera byggnader tar stryk och sen åka till ön å klä ut sig till polis å sen skjuta en efter en, oskyldiga ungdomar =( nej låt oss be för alla anhöriga å  alla drabbade. Gud välsigne er alla Amen

Alla lyssnade inte till evangeliet. Men hur skall de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Hur skall de kunna tro på den som de inte har hört? Hur skall de kunna höra utan att någon förkunnar? Hur kan någon förkunna utan att vara utsänd?? Det står skrivet: Skönt ljuder stegen av dem som kommer med budskap om goda ting. Men alla lyssnade inte till budskapet*. Ty Jesaja säger: Herre, vem satte tro till vad vi förkunnade? Så bygger tron på förkunnelsen, och förkunnelsen på Kristi ord. Men då frågar jag: kanske har de aldrig hört den? Visst har de! Över hela jorden nådde deras röst och till världens ändar deras ord. Då frågar jag: kanske Israel inte förstod? Nej, redan Mose säger: Jag skall väcka er avund mot ett folk  som inte är något folk; mot ett folk utan förstånd skall jag väcka er vrede. Och Jesaja går så långt att han säger: Jag  blev funnen av dem som inte sökte mig. Jag visade mig för dem som inte frågade efter mig.Men om Israel säger han: Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och motspänstigt folk.

Människosonens ankomst. Men i ´de dagarna, efter all denna nöd, skall solen förmörkas och månen inte ge något ljus. Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter* skakas. Då skall man få se Människosonen* komma bland molnen med stor makt och härlighet. Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens gräns till himlens gräns. Håll er vakna. Dagen och timmen känner ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. Se till att ni håller er vakna, ni vet inte när tiden är inne. Det blir som när en man har rest bort; han har lämnat sitt hus och låtit sina tjänare ta hand om det, var och en med sin uppgift, och han har befallt portvakten att vaka. Håll er alltså vakna, ni vet inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller i gryningen eller på morgonen. Se upp, så att han inte plötsligt kommer och finner er sovande. Jag säger till er, och jag säger till alla: Håll er vakna!

Håll er vakna. Men om tid och stund, bröder behöver man inte skriva till er, för ni vet själva mycket väl att Herrens dag* kommer som en tjuv om natten. Just när folk säger: "Allt är lugnt och tryggt", då kommer katastrofen lika plötsligt som värkarna när en kvinna skall föda, och de slipper inte undan. Men ni, bröder, lever inte i mörkret, och dagen kan inte överraska er som en tjuv. Ni är alla ljusets söner* och dagens söner. Vi tillhör inte natten eller mörkret. Därför får vi inte heller sova som de andra utan måste hålla oss vakna och nyktra, och de som berusar sig är druckna om natten. Men vi som tillhör dagen skall vara nyktra och iföra oss trons och kärlekens rustning och ha hoppet om frälsning som hjälm. Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden* utan till att vinna frälsning* genom vår herre Jesus Kristus, som har dött för oss för att vi skall leva tillsammans ed honom, vare sig vi nu är vakna eller sover. Därför skall ni trösta och bygga upp varandra, så som ni ju också gör.

Herrens dag och dde dödas uppståndelse. Bröder, vi vill att ni ska veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp. Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom. Med stöd av vad Herren* lärt oss säger vi er detta: vi som är kvar här i livet då Herren kommer skall inte gå före de avlidna. Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus* uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom. Ge nu varandra tröst med dessa ord.

Den Laglöse och Jesu Kristi ankomst. När det gäller vår herre Jesu Kristi ankomst, då vi skall samlas samlas hos honom, ber vi er, bröder, att inte strax tappa fattningen och bli uppskrämda, om man hänvisar till Anden eller till något som vi skulle ha sagt eller skrivit och säger att Herrens dag* är här. Låt inte lure er på något vis. Ty först måste avfallet ske och laglöshetens människa uppenbaras, undergångens son, motståndaren, han som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt och sätter sig i Guds tempel och utger sig för att vara Gud. Minns ni  inte att jag sade detta redan när jag var hos er? Och ni vet vad det är som nu hindrar honom, så att han inte kan träda fram förrän han stund* är inne. Ty laglösheten är redan verksam, som en hemlighet*; det som återstår är att han som ännu hindrar röjs ur vägen. Då skall den Laglöse uppenbaras, han som herren Jesus skall dräpa med andedräkten ur sin mun och förinta med glansen vid sin ankomst. Den Laglöses ankomst är ett verk av  Satan* och sker med stor makt, falska tecken och under* och med orättfärdighetens alla konster, som bedrar dem som går i fördärvet- de har ju inte velat ta emot den kärlek till sanningen som kunde ha räddat dem. Därför låter Gud villfarelsen få makt över dem så att de tro på lögnen och blir dömda, alla dessa sm inte har trott på sanningen utan har valt orättfärdigheten.

Lagen på gott och ont. Vad innebär nu detta? Att lagen är synd? Visst inte, men först genom lagen har jag lärt känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begär. Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär inom mig. Finns ingen lag är synden död. Jag levde en gång, när lagen inte fanns för mig. Men när budordet kom, fick synden liv och jag dog. Det visade sig att det budord som skulle föra till liv förde mig till döden. Ty synden grep tillfället, den bedrog mig med budordet och dödade mig genom det. Lagen är alltså helig och budordet heligt, rättvist och gott. Var det då något gott som blev min död? Nej, inte alls. Det var synden. För att den skulle avslöjas som synd vållade den mig döden genom det som är gott; så skulle genom budordet synden kunna visa sin fruktansvärda syndighet. Vi vet att lagen hör till det andliga. Men själv är jag av köttslig* natur, såld till slav under synden. Ty jag förstår inte mitt sätt att handla. Det jag vill,det  gör jag inte, men det jag avskyr, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då medger jag att lagen är något gott. Då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig. Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i min köttsliga natur. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det som är gott. Det goda som jag vill, det gör jag inte men det onda som jag inte vill, det gör jag. Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig. Jag har alltså upptäckt att eftersom det onda finns hos mig så är lagen något gott för mig som vill göra det goda- i mitt inre bejakar jag ju Guds lag. Men jag ser en annan lag i mina lemmar; den ligger i strid med lagen i mitt förnuft och gör mig till fånge hos syndens lag i mina lemmar. Jag arma människa, vem skall befria mig från denna dödens kropp? Men jag tackar Gud , genom Jesus Kristus, vår herre! Lämnad åt mig själv tjänar jag alltså mitt förnuft Guds lag och med min köttsliga natur syndens lag.